Människor i städer skriver på protestlistor för att rädda sina naturområden, parker och odlingsmark från förtätning och enorma infrastrukturprojekt, medan barnen leker på krympande skolgårdar med gummerad asfalt fulla av cancerframkallande och hormonstörande ämnen.

Under tiden kämpar människor på landsbygden för att kunna behålla skola, sjukvård och närbutiken samtidigt som de ser vinster och bolagsskatt från vattenkraft, vindkraft, gruvor och kalhyggen landa i storstäderna, hos storföretagen och utomlands.

Det pratas gärna om att staden och landet behöver varandra, som om relationen var ömsesidig. Detta är kanske en diplomatisk åtgärd för att bevara fernissan av god stämning, men faktum är att städer alltid har, och alltid kommer att på daglig basis vara helt beroende av landsbygden och av den ström av lastbilar och fartyg som matar den. I slutändan är det dock existensen av och tillgången till matjorden och det rena vattnet som avgör vart människor kommer att behöva bo. Historien har visat det förr, och kommer att visa det igen. Att multimiljardärer som Bill Gates och stater som Kina köper upp odlingsmark över hela världen är ingen slump.

Vi har vant oss vid en diskurs där landsbygder är förlorare och städer är vinnare, men sanningen är snarare att alla är förlorare i dagens system. Oavsett var du är i världen flyter pengarna uppåt. Skillnaden är att landsbygderna är de platser som har de inneboende förmågorna att föda sin befolkning, cirkulera sin egen näring och sitt avfall och som tack vare den omgivande naturen, om den inte brukas som ett industrilandskap, kan dämpa naturkatastrofer och därefter återhämta sig. Att återhämta sig från olika katastrofer är troligen vad vi som civilisation kommer att få ägna mycket av vår tid åt framöver. Det är därför jag varit med och startat nätverket RURARK för arkitekter som vill ta ett större ansvar för hur och var vi bygger vår framtid.

På Socialt Byggande handlar ett av seminarierna om Omställning tillsammans och byggande av ett hållbart samhälle (Seminarie T5) och under konferensens plenarsession 3 ligger fokus också på omställning genom socialt gestaltade livsmiljöer. Seminarie T3 behandlar frågan om utveckling i hela landet: Byarnas Comeback och Seminarie  F6 handlar om att köpa och äga en gård tillsammans.

Petra Henriksson
Arkitekt, RURARK

En hälsning från arbetsgruppen för Socialt Byggande 2019.

Delar av arbetsgruppen för Socialt Byggande 2019

Delar av den arbetsgrupp som förbereder konferensen Socialt byggande och modernt självbyggeri 2019. På bild från vänster: Pernilla Warberg, moderator, Tinna Harling, Egnahemsfabriken Erik Berg, Egnahemsfabriken och Inobi, Louise Ekeroth Simons, Inobi, Ingrid Westerfors, Coompanion, Erik Windt Wallenberg, Egnahemsbolaget, Vio Szabo, Familjebostäder Göteborg. Övriga medlemmar i arbetsgruppen som dock ej är med på denna bild: Kajsa Crona, Sweco / Chalmers, John Helmfridsson, Wingårdhs, Sami Thuresson, Göteborgs stad, Haben Teike, RISE.

Det bubblar och spirar av initiativ runt om i Sverige. Landet som en gång inspirerade hela Europa med sina innovativa och radikala kollektivhusidéer och med bostadslösningar som gjorde en hög boendestandard till någonting nåbart för alla invånare, vi kan fortfarande.

Den bostadspolitiska debatten i Sverige präglas idag ofta av larm och problembeskrivningar. Man kan lätt få intrycket att allt vi har i byggsektorn är problem: bostadsbrist, skenande byggkostnader, byggfusk, bostadsbubblor, gentrifiering, renovräkningar, strypta bostadskrediter och en oförmåga att ställa om till hållbarhet.

Men ser man sig omkring en liten bit utanför debattsidorna så är de goda exemplen många. Allt är inte alls nattsvart. Tvärtom. Där ute finns nyproducerade bostadshus som förenar en god projektekonomi och rimliga boendekostnader med en hög boendekvalitet. Där finns hyresbostäder i lantlig skala byggda runt vackra vinterträdgårdar. Där finns färgglada kvarter uppförda av kompisgäng. Där finns nya former av bogemenskaper för funktionshindrade. Där finns föreningsdrivna husfabriker som bygger egna hem tillsammans med nya svenskar. Där finns byar som uppför nya bostäder till traktens äldre genom aktier på bygden. Och andra byar som startar flyttkedjor och frigör bostadshus till inflyttande familjer genom byggkvällar på förskolan. Passivhusrenoveringar som genomförs utan en krona i hyreshöjning. Nya trähus på höjden finansierade genom insamlingar. Med mera.

Det har slagit oss att många av de goda exemplen har en gemensam nämnare: de ger människor chansen. Chansen att vara med och planera, finansiera, beställa, bygga, förvalta. Chansen att delta, bestämma och arbeta. Inte bara köa eller köpa. Det finns fler alternativ.

Ser vi ett nytt svenskt socialt byggande växa fram idag? Det är vad vi tycker oss se. Och därför har vi utvecklat den här konferensen. För om det är på det viset så måste det nya sociala byggandet både belysas och diskuteras! Finns det en ännu relativt outnyttjad energikälla här, då behöver vi nog se till att bli bättre på att använda den för att ladda byggandet med det sociala kapitalets energi.

Bostäder och byggande är inte vilket samhällsområde som helst. Det handlar både om en sektor med stor ekonomisk betydelse och stor miljöpåverkan och något som griper in väldigt direkt i våra liv. Bostaden sätter upp ramarna för hur vi kan leva och leva ut våra drömmar. Tillsammans eller ensamma.

Bostaden är i högsta grad en social angelägenhet och en social fråga. Det är byggandet med.

Därför, bland annat, ordnar vi konferensen socialt byggande och modernt självbyggeri 2019.

Vi i arbetsgruppen har på uppdrag av konferensens arrangörer och värdar försökt mata programmet fullt med så mycket som möjligt av de positiva exemplen, innovationerna, de nya idéerna. Samtidigt försöker vi hinna med att problematisera både utmaningarna och hindren. Det är inte helt lätt att inrymma allt på två konferensdagar, så ladda upp med energi, för det blir två intensiva dagar. Men garanterat spännande.

Vi ses i det nya sociala byggandet!

Hälsningar från arbetsgruppen för Socialt Byggande och modernt självbyggeri 2019

Den 19-20 september anordnas den första svenska konferensen på temat socialt byggande och modernt självbyggeri. En av deltagarna är Liv Sonntag.

 

I vilken roll kommer du delta på konferensen?

Min bakgrund är att jag är landskapsarkitekt, men i första hand kommer jag att delta som fastighetsägare och boende i Uddebo, där jag tillsammans med min sambo driver Väveriet. Det rymmer 5000 kvm verksamhetslokaler, lagerlokaler, kontor och en samlingslokal. Byggnation av en småhusby har just påbörjats på vår mark och det har varit en spännande process att vara del av. Nu har vi ett fortsatt intresse att jobba vidare med andra typer av byggemenskaper

 

Vad intresserar dig med konferensen?

Framförallt intresseras jag som fastighetsägare till en stor fastighet på landsbygden, men även som landskapsarkitekt är det intressant att vara med och orientera mig i fältet. Sen tycker jag också att programmet är intressant tack vare sin bredd, att det både innehåller exempel som Raumlabor, hur man jobbar nytänkande internationellt sett, och hur kan man tänka i Sverige. Det är en spännande mix av samhällsutveckling och tydliga exempel på hur man har gjort i Sverige och resten av världen.

 

Vilket seminariespår har du valt?

Dag 1 kommer jag delta på seminariespår 1 om att beställa och finansiera hus tillsammans. Dag 2 kommer jag att delta i seminariet om små hus och om de kan öppna vägar på bostadsmarknaden. Jag ser fram emot att höra mer om Tübingen och exemplet Egnahemsfabriken, men även riksarkitekt Helena Bjarnegård.

 

Vad hoppas du ta med dig?

Jag hoppas jag får med mig en bredare bild av socialt byggande och modernt självbyggeri, och mer konkreta bilder av vad det kan innebära.

Bakom arrangemanget står en ovanlig och bred konstellation av offentliga, privata och ideella aktörer engagerade i bostadsfrågor, folkrörelser samt akademi:Boverket, RISE, Mistra Urban Futures, Bergsjön 2021, Egnahemsbolaget, Familjebostäder, Centrum för boendets arkitektur, Göteborgs stad, Coompanion,Föreningen för byggemenskaper, Inobi, Sweco, Wingårdhs, VGR, BRG och Egnahemsfabriken.

Hela programmet här: socialtbyggande.se/konferens/program/

Anmälan här: socialtbyggande.se/konferens/anmalan/

 

240 av Sveriges 290 kommuner rapporterar 2019 att de har bostadsbrist, och detta är ett problem även för våra landsbygder. Enligt uppskattningar från Hela Sverige ska leva saknas det minst 50 000 nya bostäder på den svenska landsbygden.

I den här artikeln argumenterar Therese Bengard och Peter Eklund från Hela Sverige ska leva för att det behövs fler boendeformer på landsbygden och lyfter fram socialt byggande som en möjlig strategi.

Akut behov av bostäder

Det är oftast centralorternas bostadsbrist som lyfts fram i statistiken. 2018 hade enligt Boverket knappt 200 av landets kommuner brist på bostäder på landsbygden men i princip alla hade brist i centralorten. Men statistiken bygger på kommunernas egna siffror och det är inte alltid som landsbygdens behov ses som relevant. Ett exempel på hur den urbana normen står i vägen för viktig utveckling på mindre orter hittade Hela Sverige ska leva Sörmland när de gjorde en inventering av bostäderna i länet 2016.

Sju av nio kommuner menade att det inte fanns något behov av fler bostäder på landsbygderna, men vi upptäckte ett akut behov av sammanlagt 2 000 bostäder i 40 av 60 små orter i Sörmland.

Inte endast villor på landsbygden

Ett skäl till denna underrapportering är den segdragna föreställningen om att alla på landsbygden vill bo i småhus eller villor, och om ingen bygger på den planlagda marken så anses det inte finnas ett behov. Denna uppfattning visar sig även i praktisk policy.

När Boverket lämnade över sin slutrapport om finansiering av ny- och ombyggnad av bostäder på landsbygden till regeringen i mars 2019 handlade förslagen enbart om egnahem. Men många äldre vill inte bo i hus utan i hyreslägenheter, och samma sak gäller för unga och nyanlända som får sin kanske första egna bostad.

Kraftig skattesänkning i storstäderna

Det hjälper inte heller att det är svårt för kommunerna själva att bygga på landsbygden. Även kommunala bostadsbolag kan tvingas skriva ner värdet på färdigbyggda bostäder och riskerar därmed att gå med förlust, då marknadsvärdet ofta är lägre på landsbygden än i tätorten.

Den urbana normen slog igenom hårt när fastighetsskatten gjordes om 2008. Medan storstadsområdena snabbt nådde det lågt satta skattetaket, ökade fastighetsskatten allra mest i Kiruna kommun 2018. Rent generellt sänktes skatterna kraftigt för storstäderna och höjdes för landsbygderna.

Socialt byggande en del av lösningen

När kommunerna abdikerar från sitt ansvar att bygga lägenheter för alla, när allmännyttan lämnar de små orterna och när finansieringsmodellerna fokuserar på marknadslösningar, så är det i stället ideella föreningar och ekonomiska sammanslutningar som kommer på nya lösningar.

Lokalt ägda bygdebolag utan vinstintresse, byggemenskaper och kooperativ växer fram på många landsbygder i Sverige och bygger hyreslägenheter, trygghetsboenden och boenden som grundar sig på gemensamt intresse.

Det är glädjande med så många nytänkande sätt att bygga på. Men att lämna de ideella krafterna åt sig själva kommer inte att lösa bostadssituationen.

Lagnöbo

Bogemenskapen Lagnöbo i Sörmland är ett flerbostadshus på landsbyden och ett av exemplen på vad som görs runt om i landet med sociala byggmetoder för att skapa nya bostäder.

Vi föreslår därför:

  • Att det införs en långsiktig finansieringsmodell för byggande på landsbygder och små orter i alla kommuner med upp till 100 000 invånare där staten garanterar 85 procent av lånet.
  • En tydligare subvention av hyresbostäder, lika för alla oberoende var i landet det byggs.
  • Att möjligheterna för byggemenskaper och bygdebolag att planera, projektera, bygga och förvalta sina bostäder underlättas.
  • Att stöd ges till alla former av bostäder på landsbygden, inte bara egnahem.
  • Att fastighetsskatten reformeras så att den blir rimlig i hela Sverige och inte enbart höjs för landsbygden.

Om hela Sverige ska leva måste det gå att bo i hela Sverige – det är dags att våra beslutsfattare ser möjligheterna med och behoven av fler bostäder på landsbygden.

Terese Bengard
Verksamhetschef, riksorganisationen Hela Sverige ska leva

Peter Eklund
Styrelseledamot, riksorganisationen Hela Sverige ska leva