Människor i städer skriver på protestlistor för att rädda sina naturområden, parker och odlingsmark från förtätning och enorma infrastrukturprojekt, medan barnen leker på krympande skolgårdar med gummerad asfalt fulla av cancerframkallande och hormonstörande ämnen.

Under tiden kämpar människor på landsbygden för att kunna behålla skola, sjukvård och närbutiken samtidigt som de ser vinster och bolagsskatt från vattenkraft, vindkraft, gruvor och kalhyggen landa i storstäderna, hos storföretagen och utomlands.

Det pratas gärna om att staden och landet behöver varandra, som om relationen var ömsesidig. Detta är kanske en diplomatisk åtgärd för att bevara fernissan av god stämning, men faktum är att städer alltid har, och alltid kommer att på daglig basis vara helt beroende av landsbygden och av den ström av lastbilar och fartyg som matar den. I slutändan är det dock existensen av och tillgången till matjorden och det rena vattnet som avgör vart människor kommer att behöva bo. Historien har visat det förr, och kommer att visa det igen. Att multimiljardärer som Bill Gates och stater som Kina köper upp odlingsmark över hela världen är ingen slump.

Vi har vant oss vid en diskurs där landsbygder är förlorare och städer är vinnare, men sanningen är snarare att alla är förlorare i dagens system. Oavsett var du är i världen flyter pengarna uppåt. Skillnaden är att landsbygderna är de platser som har de inneboende förmågorna att föda sin befolkning, cirkulera sin egen näring och sitt avfall och som tack vare den omgivande naturen, om den inte brukas som ett industrilandskap, kan dämpa naturkatastrofer och därefter återhämta sig. Att återhämta sig från olika katastrofer är troligen vad vi som civilisation kommer att få ägna mycket av vår tid åt framöver. Det är därför jag varit med och startat nätverket RURARK för arkitekter som vill ta ett större ansvar för hur och var vi bygger vår framtid.

På Socialt Byggande handlar ett av seminarierna om Omställning tillsammans och byggande av ett hållbart samhälle (Seminarie T5) och under konferensens plenarsession 3 ligger fokus också på omställning genom socialt gestaltade livsmiljöer. Seminarie T3 behandlar frågan om utveckling i hela landet: Byarnas Comeback och Seminarie  F6 handlar om att köpa och äga en gård tillsammans.

Petra Henriksson
Arkitekt, RURARK

Återgång till arbetsplatserna och lyfta restriktioner – det är nystartsstämning i luften på sina håll i samhället med ballonger och pompa. Äntligen får vi möta varandra fysiskt igen, till och med inomhus, men med lite trevande hälsningar (armbåge, fothälsning eller vågar vi till och med skaka hand igen?) Livet ska rulla igång, på jobbet, i kulturlivet och i vänkretsen! Och vad vi behöver det. Jag behöver det.

Samtidigt hänger det kvar en odefinierad oro i luften. Glädjesymfonin klingar inte helt harmoniskt. Någonting har skiftat, en nästan fysisk förflyttning där vi under lång tid har ställt oss på avstånd från varandra och fått ett annat perspektiv. Vad är det vi har sett när vi betraktat oss själva som grupp på håll, var och en särskild från massan? Hur har det påverkat oss?

Jag har fått släppa taget om människor och det har gjort mig till en annan än den jag var. Många andra har förlorat nära och kära, på distans, via videosamtal eller i tystnad hemma. Det går nästan att röra vid det tomrum som har uppstått bland oss.

Alla de människor som inte längre får finnas med oss utgör en sorts negativ volym som vi rör oss runt, en förlorad form runt en ny skapelse som i sin tur utgörs av alla oss som är kvar.

Det kan vara tryggt att ingå i en oformlig massa utan strålkastarljuset på just mig, en gruppanonymitet där individansvaret inte är lika tydligt. Men vi som massa har kanske inte varit på väg i rätt riktning? Kanske är vi inte det ännu. Möjligen har vi bara följt med i framfarten, i utvecklingens namn, och trott att någon härförare styr oss mot rättmätiga segrar.

Finns det ett fönster öppet här i kölvattnet av pandemin och i brytningen mot den oundvikliga framtiden? Ett fönster av möjligheter då vi fortfarande kan ta vara på våra nyvunna insikter och kanske grundlägga en ny tillvaro, karva in nya mönster i vår vardag? Back to… ja, vadå? Vad är det vi ständigt skapar i utvecklingens namn?

Det är inte läge för business as usual. Vi har varken råd eller tid med det.

Och jag har verkligen ingen lust.

 

Om vi ser det som att vi nu står framför det där fönstret som står öppet så känner jag ett försiktigt hopp spira. Ett hopp om att vi som utgör den gynnade delen av samhället faktiskt har sett det vi behöver se för att komma till insikt, agera och själva lägga om våra beteenden. För att en framtid med pandemier, lockdowns, ojämlik tillgång till vård och vaccin, oväder som skakar om oss både som individer och världsmedborgare faktiskt inte alls är ett framtida hot längre – utan en nutid som vi lever med och själva har skapat.

Det vi fortfarande kan påverka är hur klimatförändringarna kommer att slå ut. Det är vi som skapar dem och vi har trots allt makten att ändra på oss. Vi står inte inför en omställning, vi måste själva vara omställningen. Det är ingen annan som kommer att svepa in och rädda oss från oss själva, det är du och jag som behöver ta ansvar nu.

Så välkomna tillbaka till att leda omställningen. Nu går vi samman och möts för att ta ansvar och aktivera alla aktörer som är i position att bidra till förändring. Nu kopplar vi samman stuprör och samverkar för att hitta nya, kanske mer sociala, kreativa och roligare sätt att existera – ansvarsfullt, solidariskt, och förhoppningsvis mer lustfyllt! Det är nu, för oss och för de som kommer efter, som vi har chansen att vända skeppet och ta kurs mot nya mål.

Det vi skapar och river ned är det som nästa generation kommer att lida av eller, hoppas jag, skörda frukterna av! Låt oss hitta sätt att bygga en hållbar tillvaro. Låt oss ta detta tillfälle i akt och låt pandemins erfarenheter bli till ett manifest för en förändring i var och en av oss här och nu. Tillsammans kan vi.

På Socialt Byggande handlar ett av seminarierna om Omställning tillsammans och byggande av ett hållbart samhälle (Seminarie T5) och under konferensens plenarsession 3 ligger fokus också på omställning genom socialt gestaltade livsmiljöer.

Hedda Arlid
Arkitekt, White

Varför vinner Danmark så överlägset? Varför hänger Sverige inte med? Vilken sport handlar det egentligen om?

Det handlar inte om sport utan om bostäder.

I Danmark blev 31 bogemenskaper för seniorer klara för inflyttning under 2020. I Sverige, med nästan dubbelt så många invånare, bara fyra, BoSams och Wasa Seaside på Öland, Under Samma Tak i Göteborg och Baskedal i Simrishamn. Till detta kommer ett antal bogemenskaper för alla åldrar – i Sverige blev inga sådana inflyttningsklara 2020.

Till Danmarks fördel bidrar många år av diskussion kring goda boendemiljöer med start i tätt-lågt-diskussionerna på 1960-talet. Idén om bogemenskaper växte fram i Danmark kring 1970 och den första bogemenskapen för seniorer skapades av två sammanlagda trapphus 1987 i Mjölnerparken i Köpenhamn. Också världens första. De danska idéerna har sedan spridit sig runt jorden under begreppet ”cohousing”.

Sverige var visserligen först med en förening Kollektivhus NU för kollektivhus och bogemenskaper 1982 medan den danska föreningen Kollektivhus.dk skapades 2018. I Sverige vet vi att det finns ungefär 55-60 kollektivhus, medan antalet är mer okänt och mycket högre i Danmark. Nu pågår ett projekt med att kartlägga de danska bofælleskaberna i ett samarbete mellan forskare och Kollektivhus.dk. Antalet är minst 600, kanske mer än 1 000. Kartläggningen blir klar under 2022.

I Danmark finns också en arbetsgrupp, tillsatt inom bostads- och trafikministeriet, som ska komma med förslag hur det kan bli ännu fler bygg- och bogemenskaper. Det handlar om vilka regler och lagar som behöver ändras, hur finansieringen kan förbättras och mycket annat. Arbetsgruppen ska lämna sina förslag senare i höst.

På Socialt Byggande handlar ett av seminarierna, ”Nordiska spår” bland annat om vad som pågår i Danmark. Anna Falkenstjerne Beck, forskare och styrelsemedlem i kollektivhus.dk och Silje Sollien, planarkitekt i Roskilde kommun, kommunen med flest bofællesskap i Danmark, fler än 20, kommer att förmedla vad som händer i Danmark och inspirera oss i Sverige.

Hur ska Sverige kunna knappa in och komma ifatt?

Kerstin Kärnekull
Arkitekt, Redaktör Bo Tillsammans och Kollektivhus.se

Erik Berg är arkitekt, projektledare och byggpedagog, samt sammankallande i programgruppen för Socialt Byggande 2021. Vi ställde sju frågor om vad som kan förväntas i årets program.

 

Hej, hur känns det, blir det ett bra program i år?

– Jo, det tycker jag verkligen! Programgruppen har arbetat hårt på att få till en blandning av innehåll som speglar hela bredden av olika sociala bygg- och boendeformer. Vi har velat att det ska vara både inspirerande och utmanande. Och nu känns det som att vi har lyckats väldigt bra.

 

Vad är fokus i programmet?

Vi har tre övergripande teman som täcker in dels potentialen i det kooperativa byggandet och boendet, dels de sociala utmaningarna – fokus på integration och inkludering och dels den ekologiska utmaningen – omställningen. Runt de tre temana har vi sedan arbetat fram fördjupande seminarier med olika inriktningar.

 

Vad är du mest nöjd med?

Personligen är jag särskilt glad över att vi har flera handlingskraftigta doers i programmet, som Steen Möller, Louis Schulz, Regina Westas Stedt och Gunnar Casserstedt, som allihop bryter ny mark inom sina områden. Och så är jag nöjd över att praktikerna delar scenen med forskare som Kajsa Crona, Pernilla Hagbert och Paul Fuehrer och med  beslutsfattare som Karolina Skog och Helena Bjarnegård. Det finns en stor handlingsförmåga samlad på den här konferensen som sträcker sig ”från marknivå till policynivå”. Det behövs för att komma framåt!

 

Vad har varit svårast?

Det svåra är hela tiden att begränsa sig! Det finns så många som gör bra grejer som man vill ha med och få visa upp i ett sånt här sammanhang. Men allt får inte plats, det går tyvärr inte. En synpunkt vi fick efter förra årets konferens var också att många önskade sig mer möjlighet till möten och interaktion med andra deltagare. Det har vi tillgodosett i år och det blir ju extra viktigt nu när spontana möten av det här slaget som kan ske på en konferens har varit så svåra att få till under lång tid under pandemin.

 

Vad ser du särskilt fram emot?

Personligen, eftersom jag är engagerad i de frågorna, ser jag särskilt fram emot diskussionen mellan självbyggare och sociala husfabriker som ska ske under ett av fredagens seminarier. Finns det förutsättningar för en ny egnahemsrörelse genom ett organiserat självbyggeri? Vad händer på den fronten? Det ska vi prata om då. Sen ser jag faktiskt även mycket fram emot att få uppleva hela sammanhanget på Garveriet i Floda, det är en fin och närmast perfekt miljö för en konferens med vårt anslag.

 

Blir det något nytt inslag i år?

Vi har satsat på mer kultur. Det blir ett open space och så arrangerar vi ett rådgivningstorg där proffs håller öppen rådgivning. Dit kan man gå om man är politiker, tjänsteman, en byggemenskap eller folkrörelseaktiv och behöver hjälp att komma framåt i en process eller frågeställning.

 

Vad har du att säga om programgruppen?

Åh, de är riktiga stjärnor hela gänget! Vi har haft en så bra programgrupp i år. Kunde inte önska mer av livet.

 

Programgruppen för Socialt Byggande 2021 består av:

  • Karin Johansson, företagare, redaktör, skribent och projektlots inriktning hållbart byggande
  • Kerstin Kärnekull, arkitekt, redaktör, konstnär, fd forskare och utvecklingschef SABO
  • Hedda Arlid, arkitekt, skribent, inriktning hållbarhet
  • Thomas Norrby, forskare och lärare SLU, samverkansansvarig landsbygdsutveckling vid Institutionen för stad och land, SLU
  • John Helmfridsson, arkitekt inriktning hållbarhet, ordförande Föreningen för byggemenskaper,
  • Tinna Harling, arkitekt, projektledare Egnahemsfabriken, styrelseledamot föreningen för Cultural Planning i Sverige mfl
  • Ingrid Westerfors, projektledare Coompanion Göteborgsregionen, rådgivare, styrelseledamot JAK mfl
  • Erik Berg, arkitekt, projektledare, byggpedagog, permakulturdesigner.

Första upplagan var en succé. Nu hösten 2021 är det äntligen dags igen. Den 18 – 19 november bjuder vi in till den andra upplagan av den öppna nationella konferensen om Socialt Byggande i Göteborg.

Sedan förra konferensen har flera bostadsprojekt färdigställts och flyttat in. Andra har börjat byggas och ett stort antal nya kooperativa och sociala bostadsprojekt har ploppat upp och börjat planeras.  Åtta byggemenskaper har fått del av statliga startstöd. Den första gruppen projektlotsar har utbildats. Vinnovafinansierade innovationsprojektet Divercity har tillgängliggjort en mängd ny kunskap. En ny webbportal har lanserats för det sociala byggandet i Sverige. En offentlig utredning har tillsatts för att belysa förutsättningarna för social bostadspolitik. Flera kommuner arbetar alltmer ambitiöst med byggemenskaper. Det händer saker.

Men vart går vi nu? Årets konferens kommer att belysa vägar framåt för det breda sociala byggandet, från bygg- och bogemenskaper till självbyggeri, ekobyar, bygdeutveckling och kooperativa förvaltningsformer.

För stunden vill vi flagga för att du ska reservera datumen 18-19 november i din kalender. Se även till att säkra att du får möjlighet att reservera en biljett med en rabatt genom att göra en förhandsanmälan. Tidiga anmälningar kommer ha företräde vid programpunkter med begränsade platser.

Programgruppen uppmanar alla som har idéer om programinnehåll att tipsa om det via den här länken: socialtbyggande.se/programforslag-2021

Arbetsgruppen påminner om att det även är öppet för fler organisationer att ansluta sig som värdar och medarrangörer. Läs mer om olika nivåer för medverkan här och tag kontakt med Tinna Harling (tinna@egnahemsfabriken.se) eller Erik Berg (erik@erikberg.se) om ni är en organisation eller aktör som vill medverka i årets konferens!